”Norrlandsskogen”

Lövskogarna

Särskilt framträdande i området kring Östanås och ner mot Sundängarna är utbredningen av lövskog. De flesta av lövskogarna står på mark som fram till runt 1960 var odlings- eller betesmarker. Efter att brukandet av jorden upphört fick markerna spontant växa igen (om de inte planterades med gran) och blev då lövskog.

I området finns idag 16 olika vildväxande lövträdsarter. Bland annat finner vi här 6 arter av våra så kallade ädla lövträd, som alm, ask, lönn, lind, ek och bok. Flera av dessa träd är mycket gamla och har rötter i bruksepoken, en form av biologiskt kulturarv. På senare år märks en tydligt ökad föryngring av ek och bok i området, möjligen som en följd av klimatförändringen med alltmer varma och sena höstar.

Sedan 20 år sker genom Stora Enso aktiva åtgärder för att öka arealen biologiskt värdefull lövskog. Idag finns cirka 150 hektar lövskogar med nutida eller framtida höga biologiska värden.

Fågellivet är rikt med tydlig koppling till lövskogarnas värden, där inslaget av döda träd är viktigt. Hackspettar förekommer med 6 arter, bland annat gråspett. Även den akut hotade vitryggiga hackspetten har setts i sen tid. Bland häckande lövskogsfåglar kan nämnas stenknäck, steglits, entita, stjärtmes, bivråk och skogsduva. Kattuggla förekommer i flera par och häckar gärna i de gamla lövträdens håligheter eller ibland i uppsatta holkar
Flera rödlistade insekter beroende av död ved finns i området som stekelbock, myskbock och jättetickmal.

Sjöar, tjärnar och vattendrag

SJÖARNA
Till de större sjöarna inom Älvsbacka socken räknas den södra delen av Gräsmången, Lersjön – Östra Örten, (förutom södra delen) samt del av Västra Örten. Uppe på Horrsjöns skjutfält finns också Horrsjön, en mager skogssjö 236 meter över havet.

Gräsmången är en hårt reglerad sjö. Sjön är känd för fint abborrfiske. Abborre mellan 1-2 kg fångas årligen. Gädda förekommer och vikter över 10 kg är j ovanligt. Beståndet av småvuxen siklöja bidrar till goda födomöjligheter för både abborre och gädda. Gös och braxen förekommer ej.

Lersjön inklusive ingående delar av Örtensjöarna är något mer näringsrika. Här finns flera fiskarter som saknas i Gräsmången, exempelvis gös och flera orters vitfiskar. I båda sjöarna finns platser för isättning av båt. Vid Gällsviken i Gräsmången, strax norr om Östanås, finns även en trivselplats med sittgrupp och eldstad.

Fågellivet i sjöarna hör till vad som kan förväntas med förekomst av bland andra storlom, knipa, storskrake, drillsnäppa. I Östra Örten finns åtminstone en tärnkoloni. Fiskgjuse ses regelbundet över sjöarna.

VATTENDRAG

Östanåsån rinner ut i Gräsmångens södra utlopp och ner i Lersjön. Fallhöjden längs den dryga 3 km långa sträckan är 34 m. Fallhöjden har historiskt nyttjats för olika verksamheter. Här fanns förutom Älvsbacka bruk också en vattendriven kvarn, ett sågverk m.m. Otaliga spår finns idag i form av stenmurar, fundament, damm och den vackra tjärugnsbron i övre delen.

Idag har alla verksamheter upphört. Naturen har spontant återtagit markerna längs ån som nu präglas av biologiskt intressanta lövskogar med många olika trädslag. Inslaget av död ved i olika former är påtagligt och här och var reser sig riktigt gamla träd. All skog längs ån är skyddad.

De dödvedsrika lövskogarna har en hög biologisk mångfald med stor betydelse för vedlevande insekter, svampar och fåglar. Från den oskötta skogen faller träd, grenar och löv ner i ån. Det berikande nedfallet gynnar livet i ån och ger skydd och föda för smådjur och öring, som här finns i en naturlig stam.

Längs åns lugna delar finner vi också bäver. I dammen strax ovanför denna lokal finns en sk hydda. Mink och mård tecknar ofta sina spår i snön längs ån. På senare år observeras även spår av utter regelbundet.

Häckande fågelarter med direkt koppling till ån är forsärla och strömstare. Båda arterna bygger sina bon i murspringor eller på balkarna under dammarna. Alldeles här utanför finns goda möjligheter att se båda arterna då de årligen häckar i anslutning till dammen. Lyssna efter skarpa läten i forsbruset! En tillfällig men återkommande fågel är också den vackra kungsfiskaren.

Lövskogarna längs ån är säkert tillhåll för den mindre hackspetten, och stjärtmes samt för olika arter av sångare. Tillfälligt har ovanligare arter som mindre flugsnappare, brandkronad kungsfågel och flodsångare noterats.

En del av det som ovan nämns kan man med lite tur stöta på längs vandringsleden, ”NATURSTIGEN”, som löper längs större delen av ån. I övre delen finns en 8-kantig byggnad med grillstad och bänkar. Stigen avslutas i sin nedre del med ett vackert beläget vindskydd med eldplats. Här finns även ett dass. Vindskyddet ”kan nås av alla” då vägen ner är anpassad för rörelsehindrade.