Natur och djur

Upptäck Älvsbackabygdens pärlor

Här hittar du information om områdets skogar, djurliv, sjöar och tjärnar.

Djur och natur

Lär dig om den unika faunan och floran i Älvsbackabygden.

Skog och mark

”Norrlandsskog”, hyperitskog, lövskog och jordbrukslandskap.

Sjöar och vattendrag

Utforska områdets vackra sjöar, tjärnar och vattendrag.

LONA och fördjupning

LOkal NAturvårds-satsning? Eller vill du veta mer om fjärilar, däggdjur eller fåglar i trakten?

Översiktskarta Älvsbacka socken

SKOGS- OCH NATURTYPER
A Norrlandsskogen
B Hyperitskogen
C Odlingslandskapet
D Små blomrika Ängsmarker
E Lövskogar
F Vattendrag, Sjöar och Tjärnar

Älvsbackabygdens djur och natur

Det är en decembereftermiddag, Du kör bilen från Karlstad via Molkom och norrut upp genom Älvsbackadalen. Regnet slår ihållande mot rutan, tills Du plötsligt ser tunga snöflingor dala, blandas i det blöta, i norr lyser bergen vita. Du är framme i Östanås, en by i norra delen av Älvsbacka socken, knappa 5 mil norr om Karlstad.. En sydlig utpost på gränsen till den grantunga taigan.
Älvsbacka socken är på många sätt ett gränsland beläget i Karlstads kommuns norra del. I kontrast till Älvsbackadalens lövskogsomkransade odlingsmarker och de vackra sjöarna, står barrskogens mörka, taggiga siluetter mot horisonten i norr och öster. Vänder Du blicken mot väster syns en mer varierad profil, ett kuperat landskap med branter och med fler lövträd i barrskogen. Där finns den basiska bergarten hyperit, så hård att inlandsisen ej förmådde plana ut de uppstickande kullarna. Hyperiten är trots sin hårdhet lättvittrad och ger upphov till en rik och växtlig flora.
Trots sin relativt lilla yta har Älvsbackabygden en jämförelsevis rik och varierad fauna och flora, mycket beroende på att olika naturtyper och klimatzoner här möts. Höjdskillnaden mellan lägsta och högsta punkten är c:a 265 m, (V:a Örten 70 meter, bergknölar öst PerMatstorp 335 meter).

Älvsbackadalen sedd från norr mot söder. I förgrunden ses den näringsfattiga sjön Gräsmången (observera flyttuvan vid högra strandkanten, den återfinns numera 5 km norrut i sjöns nordända) längre söderut ses först den lilla grunda Lersjön, som sedan i ett sund går ut i sjön Ö:a Örten längst upp i bilden. Mellan sjöarna Gräsmången och Lersjön rinner älven och på bägge sidor ligger vår by.
Nedan följer en kortfattad beskrivning av de olika och mest dominerande naturtyperna inom socknen och lite tips på utflyktsmål inom dessa.

Skyddad natur

BIOTOPSKYDD
8,3 ha Privat mark
Skogen skyddad för evigt.
Mycket höga naturvärden.
Kulturmiljövärden
Brukslämningar
Limniska värden

NATURVÅRDSAVTAL
9 ha Privat mark
Skydd i 49 år, till 2050 i detta fall.
Höga varierande naturvärden.

FRIVILLIGT SKYDD
144 ha Stora Enso skog
Bevara och återskapa biologiskt värdefulla lövskogar.
Avtal med Skogsstyrelsen,
Samverkan Naturskyddsföreningen.


Vandringsleder

MAGASINET
Utställning och information


”Norrlandsskogen”

I norr och öster finner vi ett skogslandskap med norrlandsprägel med stora myrmarker. Området ligger inom den sk Norrlandsgränsen kallad Limes Norrlandicus med en högsta höjd på 340 m över havet.
Skogs- och myrmarker präglar området, som ibland kryddas med små svarta dytjärnar. Dessa barrmörka skogar står på en grund av granit och topografin är oftast flack och variationsfattig. I området har brukande av skog skett under lång tid, vilket otaliga kolbottnar vittnar om. På torrare tallåsar kan ibland spår efter forna skogsbränder ses i form av kolrester på flerhundraåriga stubbar. Skogsmarkernas ”golv” är här oftast klädda med blåbärsris och på mossarnas mjuka matta finns hjortron och tranbär.

Djurliv : Bland förekommande karaktärsarter för området kan nämnas älg, skogshare, mård och räv. Bland de större rovdjuren är varg den som mest ses observeras. Fågellivet är kopplat till de miljöer vi här möter. Tjäder och orre ses regelbundet och i skogarna möter vi exempelvis talltita och tofsmes. När tillgången på sork är god ses och hörs flera ugglearter som ex pärluggla, hökuggla och lappuggla kan då också förekomma. I de äldre naturskogar som finns kvar kan den alltmer ovanliga tretåiga hackspetten observeras.

På de stora mossarna häckar bland annat trana, grönbena, ljungpipare och även smålom. Här finns även stora orrspelplatser. En betydande del av det ovan beskrivna området ligger inom Horrsjöns skjutfält.

Grannaturskog – Ringhackad gran avslöjar närvaro av tretåig hackspett.

Hyperitskogen

Vilda miljön i Styggvråberget

Faunan och floran gynnas tydligt i de områden där hyperiten framträder. Blåsippa och hassel förekommer allmänt. Ibland ses även mindre vanliga växter som exempelvis sötvedel, trolldruva, tibast, knärot och skogsklocka. Nötkråka, som bland annat lever av hasselnötter förekommer på flera platser och bland skogshönsen är järpen relativt vanlig. Området hyser även en rad sällsynta marksvampar, bland andra den säregna bombmurklan.
Flera mindre vanliga fjärilar förekommer. Aspfjärilen, landets största dag- fjäril, ses regelbundet veckorna runt midsommar. Kvickgräsfjärilen, kan ses i skogarnas gläntor. Bland de större däggdjuren kan nämnas rådjur, lodjur och vildsvin. På senare år ses även spår av järv regelbundet.

I väster finner vi ett skogslandskap med delvis dramatisk topografi, med branter och ibland stup, präglat av den näringsrika, mörka, hårda, men lätt- vittrade bergarten hyperit. Det växer så det knakar och delvis finns här skogar med höga biologiska värden.
Naturreservatet Styggvråberget, strax söder härom, (se karta) är ett exempel på sådan skog med en rik flora, med förekomster av ovanliga mossor och lavar. Granar på över 40 meter. Strax väster om sockengränsen, Korpberget öst Mölnbacka, finns ett bestånd med granar högre än 45 meter. Den allra längsta var 49,6 meter, Sveriges högsta, Tyvärr dödad av barkborrar för några år sedan. I samma skogsbestånd finns även Sveriges högst uppmätta tall (42 meter) och klibbal. Skogen är bolagsägd och sedan länge frivilligt skyddad.

På de bördiga markerna domineras markväxtligheten oftast av örter och högvuxna gräs. Mossar saknas nästan helt, liksom tjärnar. Kolbottnar förekommer men är ej lika frekventa här som i ”norrlandsskogen”.

Lövskogarna

Särskilt framträdande i området kring Östanås och ner mot Sundängarna är utbredningen av lövskog. De flesta av lövskogarna står på mark som fram till runt 1960 var odlings- eller betesmarker. Efter att brukandet av jorden upphört fick markerna spontant växa igen (om de inte planterades med gran) och blev då lövskog.

I området finns idag 16 olika vildväxande lövträdsarter. Bland annat finner vi här 6 arter av våra så kallade ädla lövträd, som alm, ask, lönn, lind, ek och bok. Flera av dessa träd är mycket gamla och har rötter i bruksepoken, en form av biologiskt kulturarv. På senare år märks en tydligt ökad föryngring av ek och bok i området, möjligen som en följd av klimatförändringen med alltmer varma och sena höstar.

Sedan 20 år sker genom Stora Enso aktiva åtgärder för att öka arealen biologiskt värdefull lövskog. Idag finns cirka 150 hektar lövskogar med nutida eller framtida höga biologiska värden.

Fågellivet är rikt med tydlig koppling till lövskogarnas värden, där inslaget av döda träd är viktigt. Hackspettar förekommer med 6 arter, bland annat gråspett. Även den akut hotade vitryggiga hackspetten har setts i sen tid. Bland häckande lövskogsfåglar kan nämnas stenknäck, steglits, entita, stjärtmes, bivråk och skogsduva. Kattuggla förekommer i flera par och häckar gärna i de gamla lövträdens håligheter eller ibland i uppsatta holkar
Flera rödlistade insekter beroende av död ved finns i området som stekelbock, myskbock och jättetickmal.

Lövskog och lövträd bär på värden ”lätta att känna men svåra att mäta”

Odlingslandskapet

Tornfalk
Gulsparv

I det uppodlade landskapet söder härom, ligger leran tung och tät.

Leran har sitt ursprung från den tid då Älvsbackadalen var en havsfjord. Det finkorniga materialet spolades ur från bergssidorna och avsattes på fjordens botten i form av lera. Man kan på vissa platser i berget väster om byn se stensträngar, forna strandlinjer, som tecken på var den så kallade Högsta kustlinjen låg som vi idag finner c:a 170 meter över nuvarande havsnivå.

I det öppna landskapet förekommer fåglar som exempelvis sånglärka, buskskvätta, skogsduva och tornfalk. Under sommarnätter kan ibland kornknarens knarrande läte höras liksom hornuggleungarnas pipande tiggläte. En miljö som i detta landskap är särskilt viktig är brynen, remsan mellan skog och åker. Ett rikt buskskikt med sälg, rönn och bärande buskar gynnar en rad insekter, vilt och fåglar som ex gulsparv och törnskata. Odlingslandskapet är under höst och vår även viktigt för rastande flyttfåglar.

Rådjur ses här allmänt, liksom fälthare. Vildsvin har på senare år blivit en alltmer vanlig syn. I området söder Östanås ner mot Sundängarna, och kring Torsked, finns ett mindre, närmast ålderdomligt brukat landskap med små ängar och åkrar. Här finner vi delvis en intressant flora och en rik insektsfauna inte minst vad gäller fjärilar.

Vildsvin
De variationsrika skogsbrynen ger föda och skydd för många.

Sjöar, tjärnar och vattendrag

SJÖARNA
Till de större sjöarna inom Älvsbacka socken räknas den södra delen av Gräsmången, Lersjön – Östra Örten, (förutom södra delen) samt del av Västra Örten. Uppe på Horrsjöns skjutfält finns också Horrsjön, en mager skogssjö 236 meter över havet.

Gräsmången är en hårt reglerad sjö. Sjön är känd för fint abborrfiske. Abborre mellan 1-2 kg fångas årligen. Gädda förekommer och vikter över 10 kg är j ovanligt. Beståndet av småvuxen siklöja bidrar till goda födomöjligheter för både abborre och gädda. Gös och braxen förekommer ej.

Lersjön inklusive ingående delar av Örtensjöarna är något mer näringsrika. Här finns flera fiskarter som saknas i Gräsmången, exempelvis gös och flera orters vitfiskar. I båda sjöarna finns platser för isättning av båt. Vid Gällsviken i Gräsmången, strax norr om Östanås, finns även en trivselplats med sittgrupp och eldstad.

Fågellivet i sjöarna hör till vad som kan förväntas med förekomst av bland andra storlom, knipa, storskrake, drillsnäppa. I Östra Örten finns åtminstone en tärnkoloni. Fiskgjuse ses regelbundet över sjöarna.

Smålom

TJÄRNARNA finner vi på utskogen. Ofta omgivna av skog och flyttuvor, som är fina boplatser för Värmlands landskapsfågel smålommen, som häckar i flera par inom socknen. Under sommaren hörs dagligen kacklande över flygande smålommar som hämtar fisk ur sjöarna som de sedan matar sina ungar med uppe i tjärnarna. Andra vattenanknutna fåglar vi kan se här är skogssnäppa, kricka, gräsand och knipa.

Drillsnäppa

VATTENDRAG

Östanåsån rinner ut i Gräsmångens södra utlopp och ner i Lersjön. Fallhöjden längs den dryga 3 km långa sträckan är 34 m. Fallhöjden har historiskt nyttjats för olika verksamheter. Här fanns förutom Älvsbacka bruk också en vattendriven kvarn, ett sågverk m.m. Otaliga spår finns idag i form av stenmurar, fundament, damm och den vackra tjärugnsbron i övre delen.

Idag har alla verksamheter upphört. Naturen har spontant återtagit markerna längs ån som nu präglas av biologiskt intressanta lövskogar med många olika trädslag. Inslaget av död ved i olika former är påtagligt och här och var reser sig riktigt gamla träd. All skog längs ån är skyddad.

De dödvedsrika lövskogarna har en hög biologisk mångfald med stor betydelse för vedlevande insekter, svampar och fåglar. Från den oskötta skogen faller träd, grenar och löv ner i ån. Det berikande nedfallet gynnar livet i ån och ger skydd och föda för smådjur och öring, som här finns i en naturlig stam.

Längs åns lugna delar finner vi också bäver. I dammen strax ovanför denna lokal finns en sk hydda. Mink och mård tecknar ofta sina spår i snön längs ån. På senare år observeras även spår av utter regelbundet.

Häckande fågelarter med direkt koppling till ån är forsärla och strömstare. Båda arterna bygger sina bon i murspringor eller på balkarna under dammarna. Alldeles här utanför finns goda möjligheter att se båda arterna då de årligen häckar i anslutning till dammen. Lyssna efter skarpa läten i forsbruset! En tillfällig men återkommande fågel är också den vackra kungsfiskaren.

Lövskogarna längs ån är säkert tillhåll för den mindre hackspetten, och stjärtmes samt för olika arter av sångare. Tillfälligt har ovanligare arter som mindre flugsnappare, brandkronad kungsfågel och flodsångare noterats.

En del av det som ovan nämns kan man med lite tur stöta på längs vandringsleden, ”NATURSTIGEN”, som löper längs större delen av ån. I övre delen finns en 8-kantig byggnad med grillstad och bänkar. Stigen avslutas i sin nedre del med ett vackert beläget vindskydd med eldplats. Här finns även ett dass. Vindskyddet ”kan nås av alla” då vägen ner är anpassad för rörelsehindrade.

Intresserad av fördjupning?

Här hittar du mer information om djur och natur i Älvsbackabygden!

Fjärilar

Intresserad av vilka fjärilar vi har i bygden?

Hackspettar, mesar, ugglor och rovfåglar

Spännande för den fågelintresserade!

Däggdjur

Bortsett från sork, möss och fladdermus förekommer 21 olika däggdjur regelbundet eller tillfälligt i vårt närområde.

LONA

Byalaget Älvan har haft ett projekt, inom ramen för
Lokala Naturvårdssatsningen. LONA: Älvsbacka Natur & Kultur för alla.

Den levande döda veden och tickor

Döda träd, stående eller liggande är viktig för den biologiska mångfalden och fungerar som livsmiljö för insekter.

Våtmarker

Viktiga miljöer i ett levande landskap. Våtmark är mark där vatten under en stor del av året finns nära, under, i eller strax över markytan.