”Norrlandsskogen”
Området är beläget norr om gränsen
för vad som ibland benämnes ”limes norrlandicus” den sk.
norrlandsgränsen. Skogs- och myrmarker präglar området,
som ibland kryddas med små svarta dytjärnar.
Dessa barrmörka skogar står på en grund av granit och
topografin är oftast flack och variationsfattig.
I området har brukande av skog skett under lång tid,
vilket otaliga kolbottnar vittnar om. På torrare
tallåsar kan ibland spår efter forna skogsbränder ses i
form av kolrester på flerhundraåriga stubbar.
Skogsmarkernas ”golv” är här oftast klädda med
blåbärsris och på mossarnas mjuka matta finns hjortron
och tranbär.
Djurliv : Älgen har i dessa marker
ett paradis åtminstone sommartid, under vintern sker
en viss vandring ner mot dalgångarna. I övrigt
förekommer bl. a rådjur, skogshare, räv, grävling,
mård, ekorre, hermelin, småvessla m.fl.
Bäver förekommer på några platser, men tycks under
senaste åren minskat något.
Av de stora rovdjuren har vi idag en regelbunden
förekomst av varg och lo (ingen föryngring dock
konstaterad)
Björn har observerats i sen tid och är på gång ! Av
mer udda observationer kan nämnas järv (spår) nov 1980
vid Gällsviken vid Gräsmången.
Fåglar : Fågelfaunan är typisk för
liknande områden, med tjäder och orre som vanligaste
skogshöns (flera lekar). Hackspettsfaunan domineras av
den vanliga större hackspetten. Spillkråka förekommer,
men är vanligare i socknens västra delar. Med lite tur
kan man ibland få se den tretåiga hackspetten på en
torrgran intill en bäverdamm eller myrkant. På myrar
och mossar finner Vi ofta trana, som de senaste 20
åren blivit allt mer spridd. På någon av de större,
öppna myrarna kan Vi också finna ljungpipare, grönbena
och gulärla.Av våra ugglearter är pärlugglan den
vanligaste här. Sparvuggla kan också tänkas häcka.
1984 häckade dessutom hökugglan i området. I några av
tjärnarna i området finns också Värmlands
landskapsfågel, smålommen.
Tjädertupp
Flora : Floran är relativt
artfattig utan inslag av mer krävande arter. Dock
finns den mindre vanliga orchideen knärot på några
lokaler.
Utflyktsmål :
Skogs- och myrlandskapet öst Per-Matstorp (1).
Utsikten från Gällsviksberget (Forshaga kn) över
Älvsbackadalen (2) m.m
Till toppen på sidan
|
|
Hyperitskogen
Området är, som
framgår av kartan beläget i socknens västra och
sydvästra del och är en del av ett på geologiska
kartor tydligt stråk med hyperitinslag* som går
genom Värmland i sydostlig riktning från
Lekvattnet-Östamarksområdet via Örtensjöarna och ner
mor Kristinehamn
Utmärkande för detta område är en delvis dramatisk
topografi, med branter och ibland stup, växtliga
skogsmarker och en rik fauna och flora. Gran är
dominerande trädslag, men lövinslaget är delvis
påfallande inte minst i branterna. På de bördiga
markerna domineras markväxtlighen oftast av örter
och högvuxna gräs.
Mossar saknas nästan helt, liksom tjärnar.
Kolbottnar förekommer men är ej lika frekventa här
som i ”norrlandsskogen”.
* Hyperit är en näringsrik, basisk bergart, mörk
till färgen. Bergskärningen vid Tidafors går genom
hyperiten.
Djurliv :
Älg, rådjur, skogshare, räv, grävling, mård, ekorre,
hermelin, småvessla m.fl. Bäver fåtalig.
Lo förekommer regelbundet, sker föryngring ? Varg
vandrar någon gång igenom, men är i nuläget ej lika
regelbunden här som i östra delarna.
Fåglar :
Järpe i särklass vanligaste skogshönset,speciellt i
områden med hassel och gråal. Större hackspett och
spillkråka dominerar bland spettarna, men även
gröngöling och gråspett ses ibland. En mindre vanlig
fågel som ses i området där hassel finns, är
nötkråkan, Styggvråberget är en säker lokal.
Av våra ugglor häckar regelbundet katt-pärl-horn-
och sparvuggla. I sen tid har även berguv setts.
| Blåsippa -
tidig vårblomma i hyperitskogen |
|
Tibast -
giftig buske. Styggvråna |
|
Flora :
Området har flera platser med en rik och rar
flora,ex.vis västra Torskedhöjden,
Styggvråberget och Näshöjden.Flera
orchideearter förekommer och bland örter kan
nämnas trolldruva, storrams, sötvedel,
blåsippa, springkorn m.fl. I buskskiktet
märks
krävande arter som skogstry, olvon och
hassel, den sistnämnda bär vissa år rikligt
med nötter Inom området finns flera lokaler
med sällsynta vedsvampar, lavar och mossor.
|
|
 |
Utflyktsmål
: Styggvråberget (3)
har det mesta, som kan hittas i ”hyperitskogen”,
stup, grotta, trollskog, fin flora, hassel m.m Fin
utsikt från toppen. Granar med en längder kring 40
m.
Till
toppen på sidan
|
|
|
|
 |
|
Lövskogen är
i Älvsbackadalen delvis ett påtagligt inslag.
Exempel på särskilt lövträdsrika områden i
socknen är Östanåsområdet och områdena kring
Högberg i den sydvästra delen. De flesta av
lövskogarna har uppkommit på fd. betes- och
slåttermarker som spontant vuxit igen.På de
tradionella skogsmarkerna finns främst yngre
lövskog uppkommen efter 60- och 70-talens
avverkningar. Mer ursprunglig äldre lövskog
finns i branter och i form av
sumpskogar.Oskötta, äldre lövskogar har ofta
höga naturvärden, speciellt om det finns ett
inslag av asp och sälg. Alla ädellövträden finns
inom socknen. |
|
|
I flera av
hyperitbergen står bl. a lind med rötter i värmetiden
för c:a 6 000 år sedan, exempel Styggvråna och västra
Torskedhöjden. Vid Mjönäs vid Västra Örten finns också
ett vildväxande askbestånd av en fotbollsplans storlek.
I Östanås finns inte mindre än 17 olika lövträdslag, bl.
a relativt gott om alm och ek, främst kring Östanåsån.
Genom satsningar i skogsbruket både för miljö och
produktion ökar nu lövträdsandelen snabbt.
Djurliv :
Lövskogarna i våra trakter har inga direkt specifika
däggdjurarter. Rådjur och grävling är möjligen mer
frekventa i lövskogen än i barrskogar. Mården är mer
sällan nere i lövskogarna.
|
|
Fåglar
: Lövskog och
höga lövträdsandelar är en nyckelfaktor för många fågelarter. Exempel på
sådana inom Älvsbacka socken är rosenfink, stjärtmes,
entita, järpe, mindre hackspett, gråspett, bivråk samt
flera arter av sångare. Symbolarten nummer ett för
värdefulla lövskogar, den vitryggiga hackspetten
häckade i Östanås 1980. Andra ovanligare arter med
lövskogen som hemvist och som observerats är mindre
flugsnappare, stenknäck (häckn. –99), flod- och
gräshoppsångare (buskmarker), näktergal m.fl.
Vitryggiga hackspetten häckade i Östanås
1980. Nu nyskapas ytterligare miljöer
(se annan del av hemsidan)
|
 |
|
Flora : Floran i
lövskogar som varit lövskogar länge (kontinutet) har
ofta en rik flora, med ex.vis nattviol, ormrot, pyroler
m.fl. I lövskogar uppkomna på fd. åkermarker är floran
ofta trivial.
 |
|
Insekter : I
övergången mellan lövskog och odlingsmarker är
insektsfaunan ofta rik. I Älvsbackabygdens
lövskogar och bryn flyger flera mindre vanliga
fjärilar som aspfjäril, blått ordensband,
almsnabbvinge m.fl
Sorgmantel – älskar
björksav
|
Kultur : Dagens
lövskogar finns ofta på marker som tidagare odlats. I
våra lövskogar finner Vi därför gott om rester av forna
odlarmödor i form av rösen, husgrunder, murar, källare
m.m. I lövskogen finner Vi ibland också
varggfångstgropen, då denna låg nära den forna
bebyggelsen.
Utflyktsmål
: Lövskogarna
utmed Östanåsån (4) (gå natur-kulturstigen), den gamla
herrgårdsparken i Östanås (5), lövsumpskogen vid Ö:a
Örten mitt emot kyrkan söder om Berg (6), askskogen
vid Mjönäs (7) de nyskapade lövskogarna väster om
Östanås (gå Finnbackslingan) (8) och se där även det
framhuggna gårdstunet vid 1700-tals-torpet finnbacken.
Till toppen på
sidan
|
|
Älvsbackadalens jordbrukslandskap
Bakgrund : När
den senaste inlandsisen smälte och sakta backade norrut
steg havet och landet söder om isfronten. I
Älvsbackadalen kan Vi finna havets högsta nivå om Vi
söker oss c:a 175 m över nuvarande havsyta. Tydligast
kan vi se denna högsta kustlinje i de relativt branta
bergen väster om Östanås, som ursvallade stensträngar i
skogen. Vågornas ständiga slag mot stranden gjorde att
allt fint material spolades ur, det allra finaste,
leran, spolades längst ut och anrikades på ”fjordens”
botten” , som idag är Älvsbackabygdens sedan länge
brukade jordbruksmarker. Även under den högsta
kustlinjen kan Vi idag se uppstickande hällar, karga,
bevuxna med tall. Dessa var kobbar som renspolades när
landet steg och havet sjönk. Ett tydligt exempel är
Sundberget mellan Lund och Sund.
Karaktär : Inom
socknen finns såväl rationellt, som mer småskaligt
odlade/betade marker. Norra Viken-gärdena är stora och
vidsträcka till stor del befriade från buskridåer,
holmar och öppna diken. Lite längre norrut via Örtenäs
och upp till Stenåsen har brukarlandskapet kvar en del
av det gamla, i form av holmar och ridåer, även mindre
rösen förekommer. Delar av Östanås, Sundängarna, Mjönäs
och Torsked har kvar mer av det småskaliga i form av
betade hagar, smärre rösen m.m. I denna småbrukarbygd
finns också inslag av örtrika skogsängar som ej brukas
men som ändå står öppna, ex. vid Sundängarna och
Högberg.
Djurliv : Det
öppna ofta brukade landskapet är omtyckta platser för
många av våra viltarter. Om våren spirar det gröna ofta
tidigt och om hösten finns alltid något spillsädskorn
att få. Särskilt attraktivt är det brukade landskapet
med inslag av holmar och ridåer, som det mellan sjön och
vägen söder om Stenåsen.
Den av de förekommande viltarterna som kanske främst är
knuten till denna miljö är fältharen, som i Östanås står
vid sin naturliga nordgräns i denna del av Värmland.
Rådjuren är också mycket vanliga i dessa marker inte
minst mot Örtenäs där flockar på 10-15 djur ej är
ovanliga.
Fåglar :
Jordbrukslandskapen nyttjas både som rast-födoplats för
flyttande arter och som en miljö att häcka i för andra.
Norra Vikens vidsträcka marker är goda rastplatser för
bl. a gäss inte bara kanadagäss, utan även andra arter
som spetsbergsgäss och sädgäss. En
promenad i april eller september kan där också ge möten
med fåglar på resa till eller från nordliga trakter, som
lappsparv, vinterhämpling, ringtrast, fjällvråk, blå
kärrhök, blåhake m.fl.
En utflykt en ljum natt i början av juni kan ge kornknarr
(nästan årlig), vaktel, kärrsångare, hornuggleungar
m.m Vintertid kan ibland någon steglitz synas.
Vanliga häckfåglar i Älvsbackabygdens jordbruksmarker är
gulsparv, grönfink, stare (betade marker)
buskskvätta, törnsångare och sånglärka.
| Nattviol ”blyg” orchideé i
hagmarker |
|
Ängsnäva ”vanlig”, ovanlig
blomma i Östanås |
|
Flora : En
intressant flora kan finnas i eller invid de
småbrukade markerna. Exempel är rödfibbla,
smällglim ängsnäva, höskallra, kattfot,
nattviol, stagg m.fl. Finns någon lokal för
slåttergubbe kvar ?
|
|
 |
Insekter : Återigen
får Vi söka oss ut till småbrukarmarkerna. I
hagmarkernas solbelysta gammelbjörkar
och döda träd finns en rik insektfauna, bl. a vid
Laddrågen Ute i skogsbygdens ängar och hagar kan i
Älvsbacka flera i vårt land ovanliga fjärilsarter ses
som brun gräsfjäril, pantermätare, kovallnätfjäril,
hagtornsfjäril, makaonfjäril, violettkantad guldvinge
liten bastardsvärmare, flera blåvingearter m.m .
Speciellt fina marker finns kring Sundängarna, vid
Torsked och kring Laddrågen
Öppen natur kräver bönder och djur.
Utflyktsmål :
Cykeltur Östanås-Sund-Sundängarna-Torsked (9) Vacker
vy vid Sund. Hagmarkerna vid Laddrågen. Fågelspaning
Norra Vikengärdena (10) på våren. Nattlyssning ljum
juninatt bil eller cykel Östanås -Stenåsen- Norra
Viken – Örtenäs (11).
Till toppen på sidan
|
|
Sjöar,
tjärnar och vattendrag
Karaktär : En
relativt stor del av Älvsbacka socken berörs av
sjöar. Gräsmången, Lersjön, Ö:a Örten och Västra
Örten. Till detta kommer ett antal tjärnar, främst
öst på skogen. Gräsmången skiljer sig bland sjöarna,
som den näringsfattigaste omgiven av sura
skogsmarker som den är. Vass saknas nästan helt och
även övrig vegetation är sparsam. Bottnen är stenig.
Ett karaktäristiskt inslag är de flyttuvor som finns
i sjön och som
kan komma seglande. En ö finns i sjön. Lersjön står
för vad den heter. Den har en plan botten av lera
och stränderna är flacka och ofta vegetationsrika,
siktdjupet är svagt. Östra Örten är en relativt
variationsrik sjö,
med en botten av delvis sand/lera, delvis sten. I
södra delen av sjön finns flera mycket vackra öar.
Stränderna kantas delvis bladvassbälten, främst i
anslutning till jordbruksmarkerna. Västra Örten, som
är en mycket vacker sjö, ligger till stor del
omgiven av hyperitskogsmarker som ofta brant stupar
i sjön. Även här finns flera öar. Örtensjöarna och
Gräsmången är reglerade genom dammar i utloppen.
Flera relativt stora skogstjärnar finns helt eller
delvis inom socknen, främst i östra delen. Många av
dessa vatten är omgivna av gungflymossar medan några
som ex.vis Långtjärn och Abborrtjärn mest omges av
fastmarker.
Östanåsälven är socknens enda vattendrag med en
medelbredd större än 5 meter. Älven förbinder
Gräsmången med Lersjön -Ö:a Örten och faller 34
meter på en sträcka av 2,5 km. Av andra bäckar kan
nämnas Stora Bäcken, Sunddammsbäcken och
Lersjöbäcken.
Djurliv : Bland
de däggdjur som kan räknas som vattenlevande kan
nämnas mink och bäver, vilka bägge förekommer
relativt allmänt längs sjöarna och bäckarna Utter
har förekommit förr, men har veterligen ej setts i
senare tid.
Fiskar : De
bägge Örtensjöarna har en likartad fiskfauna, med
gös, gädda, abborre, lake och vitfisk. Siklöja
förekommer främst i Ö:a Örtens södra del. I
Gräsmångens näringsfattigare vatten saknas gösen,
även vitfisken är fåtaligare. Sannolikt finns där
mer lake och siklöja (småvuxen c:a 35 st /kg ). I
Gräsmången finns också en och annan laxöring. Östra Örtens fiskekortspriser
& regler
|
Östanåsälven----- ett
levande vattendrag !
|
|
Östanåsöring |
 |
|
Laxöring finns också i
Östanåsälvens forssträckor och troligen fåtaligt
även i de större bäckarna.
|
Fåglar : I
sjöarna ses under häckningstid främst gräsand, knipa
och storskrake, något par kricka och småskrake kan
häcka också. Även storlom häckar med något par, men
har problem med alltför stora och snabba
vattenståndsregleringar. Av måsfåglarna dominerar
fiskmås och gråtrut. På en stengrynna väster om
Näshöjden finns en koloni med fisktärnor. I Västra
Örten har ett par havstrut häckat under hela 90-talet
! Av de häckande vadarfåglarna är drillsnäppan den
vanligaste. Vissa år med lågvattenstränder häckar
några par mindre strandpipare. I flera av
skogstjärnarna häckar Värmlands landskapsfågel
smålommen och här ses också kricka och skogssnäppa
regelbundet. Kanadagås häckar med flera par både i
sjöarna och tjärnarna. Fiskande gjuse är en
vanlig syn i luften över sjöarna, men det är ovisst om
den häckar inom socknen, detsamma gäller hägern.
I de få men täta bladvassbestånden kan ett pladdrande
sångläte höras från rörsångaren, säkrast i vassarna
söder N:a Viken.
De större vattendragen har sin speciella fågelfauna.
Dit hör ex.vis strömstaren och forsärlan, som båda
årligen häckar i Östanåsälven med ibland 2 par
vardera. Få vattendrag i Värmland kan uppvisa sådan
täthet mellan paren !
Någon kungsfiskare har säkerligen passerat våra sjöar,
men har veterligen ej setts. Några lämpliga
häckningsplatser, höga sandbrinkar, finns tyvärr inte
i Östanåsån
Under flyttningstid kan flera olika änder och vadare
ses rasta, exempel på sådana är stjärt-and, sjöorre,
salskrake, vigg, svartsnäppa, småspov m.fl. även
småtärna har tillfälligt setts.
Flora och insektsliv
innehåller vackra inslag som fackelblomster, videört,
gul svärdslilja och stora näckrosbestånd, (vita och
gula) främst i Lersjöns norra del. Vackra att se är
också de blåglänsande, fladdrande jungfrusländorna som
säkrast ses längs Östanåsälvens nedre, lugna vatten.
Utflykter : Fina bad finns vid Gräsmångens sydända
(12) och Östra Örtens nordända (13), öster kyrkan.
Nattligt gösfiske på Örtensjöarna (14) i juni-juli.
Angmete efter abborre på Gräsmången (15) på sommaren.
Ö-besök i Örtensjöarna (16) (stör ej häckande fåglar),
ädelfiske i Björntjärn (17), kanoting, vandra
natur-kulturstigen längs Östanåsälven, (4) kura
skymning vid skogstjärn m.m.
|
