Flora och Fauna
 

 
Älvsbackabygdens djur och natur
   

Norrlandsskogen

Hyperitskogen

Lövskogen

Älvsbackadalens jordbrukslandskap

Sjöar, tjärnar och vattendrag


LIP-projektet, levande vattenmiljöer, resultat och erfarenheter

Prioritering av miljö- och kulturobjekt i Älvsbacka socken

Naturstigar och leder i Älvsbackabygd

 

Det är en decembereftermiddag, Du kör bilen från Karlstad via Molkom och norrut upp genom Älvsbackadalen. Regnet slår ihållande mot rutan, tills Du plötsligt ser tunga snöflingor dala, blandas i det blöta, i norr lyser bergen vita. Du är framme i Östanås, en by i norra delen av Älvsbacka socken, knappa 5 mil norr om karlstad.. En sydlig utpost på gränsen till den grantunga taigan.
Älvsbacka socken är på många sätt ett gränsland beläget i Karlstads kommuns norra del. I kontrast till Älvsbackadalens lövskogsomkransade odlingsmarker och de vackra sjöarna, står barrskogens mörka, taggiga siluetter mot horisonten i norr och öster. Vänder Du blicken mot väster syns en mer varierad profil, ett kuperat landskap med branter och med fler lövträd i barrskogen. Där finns den basiska bergarten hyperit, så hård att inlandsisen ej förmådde plana ut de uppstickande kullarna. Hyperiten är trots sin hårdhet lättvittrad och ger upphov till en rik och växtlig flora.
Trots sin relativt lilla yta har Älvsbackabygden en jämförelsevis rik och varierad fauna och flora, mycket beroende på att olika naturtyper och klimatzoner här möts. Höjdskillnaden mellan lägsta och högsta punkten är c:a 265 m, (V:a Örten 70 meter, bergknölar öst PerMatstorp 335 meter).

Älvsbackadalen sedd från norr mot söder. I förgrunden ses den näringsfattiga sjön Gräsmången (observera flyttuvan vid högra strandkanten, den återfinns numera 5 km norrut i sjöns nordända) längre söderut ses först den lilla grunda Lersjön, som sedan i ett sund går ut i sjön Ö:a Örten längst upp i bilden. Mellan sjöarna Gräsmången och Lersjön rinner älven och på bägge sidor ligger vår by.
Nedan följer en kortfattad beskrivning av de olika och mest dominerande naturtyperna inom socknen och lite tips på utflyktsmål inom dessa.

Först en översikt över de olika områdenas belägenhet inom vår socken.
Siffrorna anger utflyktsmål inom resp område, se texten.

Klicka på bilden för att få en större karta. Tips! Spara ner bilden på hårddisken och öppna den därifrån.



”Norrlandsskogen”

Området är beläget norr om gränsen för vad som ibland benämnes ”limes norrlandicus” den sk. norrlandsgränsen. Skogs- och myrmarker präglar området, som ibland kryddas med små svarta dytjärnar.
Dessa barrmörka skogar står på en grund av granit och topografin är oftast flack och variationsfattig.
I området har brukande av skog skett under lång tid, vilket otaliga kolbottnar vittnar om. På torrare tallåsar kan ibland spår efter forna skogsbränder ses i form av kolrester på flerhundraåriga stubbar.
Skogsmarkernas ”golv” är här oftast klädda med blåbärsris och på mossarnas mjuka matta finns hjortron och tranbär.

Djurliv : Älgen har i dessa marker ett paradis åtminstone sommartid, under vintern sker en viss vandring ner mot dalgångarna. I övrigt förekommer bl. a rådjur, skogshare, räv, grävling, mård, ekorre, hermelin, småvessla m.fl.
Bäver förekommer på några platser, men tycks under senaste åren minskat något.
Av de stora rovdjuren har vi idag en regelbunden förekomst av varg och lo (ingen föryngring dock konstaterad)
Björn har observerats i sen tid och är på gång ! Av mer udda observationer kan nämnas järv (spår) nov 1980
vid Gällsviken vid Gräsmången.

Fåglar : Fågelfaunan är typisk för liknande områden, med tjäder och orre som vanligaste skogshöns (flera lekar). Hackspettsfaunan domineras av den vanliga större hackspetten. Spillkråka förekommer, men är vanligare i socknens västra delar. Med lite tur kan man ibland få se den tretåiga hackspetten på en torrgran intill en bäverdamm eller myrkant. På myrar och mossar finner Vi ofta trana, som de senaste 20 åren blivit allt mer spridd. På någon av de större, öppna myrarna kan Vi också finna ljungpipare, grönbena och gulärla.Av våra ugglearter är pärlugglan den vanligaste här. Sparvuggla kan också tänkas häcka. 1984 häckade dessutom hökugglan i området. I några av tjärnarna i området finns också Värmlands landskapsfågel, smålommen.


Tjädertupp

Flora : Floran är relativt artfattig utan inslag av mer krävande arter. Dock finns den mindre vanliga orchideen knärot på några lokaler.

Utflyktsmål : Skogs- och myrlandskapet öst Per-Matstorp (1). Utsikten från Gällsviksberget (Forshaga kn) över Älvsbackadalen (2) m.m

Till toppen på sidan


Hyperitskogen

Området är, som framgår av kartan beläget i socknens västra och sydvästra del och är en del av ett på geologiska kartor tydligt stråk med hyperitinslag* som går genom Värmland i sydostlig riktning från Lekvattnet-Östamarksområdet via Örtensjöarna och ner mor Kristinehamn
Utmärkande för detta område är en delvis dramatisk topografi, med branter och ibland stup, växtliga skogsmarker och en rik fauna och flora. Gran är dominerande trädslag, men lövinslaget är delvis påfallande inte minst i branterna. På de bördiga markerna domineras markväxtlighen oftast av örter och högvuxna gräs.
Mossar saknas nästan helt, liksom tjärnar. Kolbottnar förekommer men är ej lika frekventa här som i ”norrlandsskogen”.
* Hyperit är en näringsrik, basisk bergart, mörk till färgen. Bergskärningen vid Tidafors går genom hyperiten.

Djurliv : Älg, rådjur, skogshare, räv, grävling, mård, ekorre, hermelin, småvessla m.fl. Bäver fåtalig.
Lo förekommer regelbundet, sker föryngring ? Varg vandrar någon gång igenom, men är i nuläget ej lika regelbunden här som i östra delarna.

Fåglar : Järpe i särklass vanligaste skogshönset,speciellt i områden med hassel och gråal. Större hackspett och
spillkråka dominerar bland spettarna, men även gröngöling och gråspett ses ibland. En mindre vanlig fågel som ses i området där hassel finns, är nötkråkan, Styggvråberget är en säker lokal.
Av våra ugglor häckar regelbundet katt-pärl-horn- och sparvuggla. I sen tid har även berguv setts.

Blåsippa - tidig vårblomma i hyperitskogen   Tibast - giftig buske. Styggvråna

Flora : Området har flera platser med en rik och rar flora,ex.vis västra Torskedhöjden, Styggvråberget och Näshöjden.Flera orchideearter förekommer och bland örter kan nämnas trolldruva, storrams, sötvedel, blåsippa, springkorn m.fl. I buskskiktet märks
krävande arter som skogstry, olvon och hassel, den sistnämnda bär vissa år rikligt med nötter Inom området finns flera lokaler med sällsynta vedsvampar, lavar och mossor.

 

Utflyktsmål : Styggvråberget (3) har det mesta, som kan hittas i ”hyperitskogen”, stup, grotta, trollskog, fin flora, hassel m.m Fin utsikt från toppen. Granar med en längder kring 40 m.

Till toppen på sidan


Lövskogen

  Lövskogen är i Älvsbackadalen delvis ett påtagligt inslag. Exempel på särskilt lövträdsrika områden i socknen är Östanåsområdet och områdena kring Högberg i den sydvästra delen. De flesta av lövskogarna har uppkommit på fd. betes- och slåttermarker som spontant vuxit igen.På de tradionella skogsmarkerna finns främst yngre lövskog uppkommen efter 60- och 70-talens avverkningar. Mer ursprunglig äldre lövskog finns i branter och i form av sumpskogar.Oskötta, äldre lövskogar har ofta höga naturvärden, speciellt om det finns ett inslag av asp och sälg. Alla ädellövträden finns inom socknen.
I flera av hyperitbergen står bl. a lind med rötter i värmetiden för c:a 6 000 år sedan, exempel Styggvråna och västra Torskedhöjden. Vid Mjönäs vid Västra Örten finns också ett vildväxande askbestånd av en fotbollsplans storlek. I Östanås finns inte mindre än 17 olika lövträdslag, bl. a relativt gott om alm och ek, främst kring Östanåsån. Genom satsningar i skogsbruket både för miljö och produktion ökar nu lövträdsandelen snabbt.

Djurliv : Lövskogarna i våra trakter har inga direkt specifika däggdjurarter. Rådjur och grävling är möjligen mer frekventa i lövskogen än i barrskogar. Mården är mer sällan nere i lövskogarna.

Fåglar : Lövskog och höga lövträdsandelar är en nyckelfaktor för många fågelarter. Exempel på sådana inom Älvsbacka socken är rosenfink, stjärtmes, entita, järpe, mindre hackspett, gråspett, bivråk samt flera arter av sångare. Symbolarten nummer ett för värdefulla lövskogar, den vitryggiga hackspetten häckade i Östanås 1980. Andra ovanligare arter med lövskogen som hemvist och som observerats är mindre flugsnappare, stenknäck (häckn. –99), flod- och gräshoppsångare (buskmarker), näktergal m.fl.

Vitryggiga hackspetten häckade i Östanås
1980. Nu nyskapas ytterligare miljöer
(se annan del av hemsidan)
 

 

Flora : Floran i lövskogar som varit lövskogar länge (kontinutet) har ofta en rik flora, med ex.vis nattviol, ormrot, pyroler m.fl. I lövskogar uppkomna på fd. åkermarker är floran ofta trivial.

 

Insekter : I övergången mellan lövskog och odlingsmarker är insektsfaunan ofta rik. I Älvsbackabygdens lövskogar och bryn flyger flera mindre vanliga fjärilar som aspfjäril, blått ordensband, almsnabbvinge m.fl

 

 

 

 

Sorgmantel – älskar björksav

Kultur : Dagens lövskogar finns ofta på marker som tidagare odlats. I våra lövskogar finner Vi därför gott om rester av forna odlarmödor i form av rösen, husgrunder, murar, källare m.m. I lövskogen finner Vi ibland också varggfångstgropen, då denna låg nära den forna bebyggelsen.

Utflyktsmål : Lövskogarna utmed Östanåsån (4) (gå natur-kulturstigen), den gamla herrgårdsparken i Östanås (5), lövsumpskogen vid Ö:a Örten mitt emot kyrkan söder om Berg (6), askskogen vid Mjönäs (7) de nyskapade lövskogarna väster om Östanås (gå Finnbackslingan) (8) och se där även det framhuggna gårdstunet vid 1700-tals-torpet finnbacken.

Till toppen på sidan


Älvsbackadalens jordbrukslandskap

Bakgrund : När den senaste inlandsisen smälte och sakta backade norrut steg havet och landet söder om isfronten. I Älvsbackadalen kan Vi finna havets högsta nivå om Vi söker oss c:a 175 m över nuvarande havsyta. Tydligast kan vi se denna högsta kustlinje i de relativt branta bergen väster om Östanås, som ursvallade stensträngar i skogen. Vågornas ständiga slag mot stranden gjorde att allt fint material spolades ur, det allra finaste, leran, spolades längst ut och anrikades på ”fjordens” botten” , som idag är Älvsbackabygdens sedan länge brukade jordbruksmarker. Även under den högsta kustlinjen kan Vi idag se uppstickande hällar, karga, bevuxna med tall. Dessa var kobbar som renspolades när landet steg och havet sjönk. Ett tydligt exempel är Sundberget mellan Lund och Sund.

Karaktär : Inom socknen finns såväl rationellt, som mer småskaligt odlade/betade marker. Norra Viken-gärdena är stora och vidsträcka till stor del befriade från buskridåer, holmar och öppna diken. Lite längre norrut via Örtenäs och upp till Stenåsen har brukarlandskapet kvar en del av det gamla, i form av holmar och ridåer, även mindre rösen förekommer. Delar av Östanås, Sundängarna, Mjönäs och Torsked har kvar mer av det småskaliga i form av betade hagar, smärre rösen m.m. I denna småbrukarbygd finns också inslag av örtrika skogsängar som ej brukas men som ändå står öppna, ex. vid Sundängarna och Högberg.

Djurliv : Det öppna ofta brukade landskapet är omtyckta platser för många av våra viltarter. Om våren spirar det gröna ofta tidigt och om hösten finns alltid något spillsädskorn att få. Särskilt attraktivt är det brukade landskapet med inslag av holmar och ridåer, som det mellan sjön och vägen söder om Stenåsen.
Den av de förekommande viltarterna som kanske främst är knuten till denna miljö är fältharen, som i Östanås står vid sin naturliga nordgräns i denna del av Värmland. Rådjuren är också mycket vanliga i dessa marker inte minst mot Örtenäs där flockar på 10-15 djur ej är ovanliga.

Fåglar : Jordbrukslandskapen nyttjas både som rast-födoplats för flyttande arter och som en miljö att häcka i för andra. Norra Vikens vidsträcka marker är goda rastplatser för bl. a gäss inte bara kanadagäss, utan även andra arter som spetsbergsgäss och sädgäss. En promenad i april eller september kan där också ge möten med fåglar på resa till eller från nordliga trakter, som lappsparv, vinterhämpling, ringtrast, fjällvråk, blå kärrhök, blåhake m.fl.
En utflykt en ljum natt i början av juni kan ge kornknarr (nästan årlig), vaktel, kärrsångare, hornuggleungar
m.m Vintertid kan ibland någon steglitz synas.
Vanliga häckfåglar i Älvsbackabygdens jordbruksmarker är gulsparv, grönfink, stare (betade marker)
buskskvätta, törnsångare och sånglärka.

Nattviol ”blyg” orchideé i hagmarker   Ängsnäva ”vanlig”, ovanlig blomma i Östanås

Flora : En intressant flora kan finnas i eller invid de småbrukade markerna. Exempel är rödfibbla, smällglim ängsnäva, höskallra, kattfot, nattviol, stagg m.fl. Finns någon lokal för slåttergubbe kvar ?

 

Insekter : Återigen får Vi söka oss ut till småbrukarmarkerna. I hagmarkernas solbelysta gammelbjörkar
och döda träd finns en rik insektfauna, bl. a vid Laddrågen Ute i skogsbygdens ängar och hagar kan i Älvsbacka flera i vårt land ovanliga fjärilsarter ses som brun gräsfjäril, pantermätare, kovallnätfjäril, hagtornsfjäril, makaonfjäril, violettkantad guldvinge liten bastardsvärmare, flera blåvingearter m.m . Speciellt fina marker finns kring Sundängarna, vid Torsked och kring Laddrågen

Öppen natur kräver bönder och djur.

Utflyktsmål : Cykeltur Östanås-Sund-Sundängarna-Torsked (9) Vacker vy vid Sund. Hagmarkerna vid Laddrågen. Fågelspaning Norra Vikengärdena (10) på våren. Nattlyssning ljum juninatt bil eller cykel Östanås -Stenåsen- Norra Viken – Örtenäs (11).

Till toppen på sidan


 

Sjöar, tjärnar och vattendrag

 

Karaktär : En relativt stor del av Älvsbacka socken berörs av sjöar. Gräsmången, Lersjön, Ö:a Örten och Västra Örten. Till detta kommer ett antal tjärnar, främst öst på skogen. Gräsmången skiljer sig bland sjöarna, som den näringsfattigaste omgiven av sura skogsmarker som den är. Vass saknas nästan helt och även övrig vegetation är sparsam. Bottnen är stenig. Ett karaktäristiskt inslag är de flyttuvor som finns i sjön och som
kan komma seglande. En ö finns i sjön. Lersjön står för vad den heter. Den har en plan botten av lera och stränderna är flacka och ofta vegetationsrika, siktdjupet är svagt. Östra Örten är en relativt variationsrik sjö,
med en botten av delvis sand/lera, delvis sten. I södra delen av sjön finns flera mycket vackra öar. Stränderna kantas delvis bladvassbälten, främst i anslutning till jordbruksmarkerna. Västra Örten, som är en mycket vacker sjö, ligger till stor del omgiven av hyperitskogsmarker som ofta brant stupar i sjön. Även här finns flera öar. Örtensjöarna och Gräsmången är reglerade genom dammar i utloppen.
Flera relativt stora skogstjärnar finns helt eller delvis inom socknen, främst i östra delen. Många av dessa vatten är omgivna av gungflymossar medan några som ex.vis Långtjärn och Abborrtjärn mest omges av fastmarker.
Östanåsälven är socknens enda vattendrag med en medelbredd större än 5 meter. Älven förbinder Gräsmången med Lersjön -Ö:a Örten och faller 34 meter på en sträcka av 2,5 km. Av andra bäckar kan nämnas Stora Bäcken, Sunddammsbäcken och Lersjöbäcken.

Djurliv : Bland de däggdjur som kan räknas som vattenlevande kan nämnas mink och bäver, vilka bägge förekommer relativt allmänt längs sjöarna och bäckarna Utter har förekommit förr, men har veterligen ej setts i senare tid.

Fiskar : De bägge Örtensjöarna har en likartad fiskfauna, med gös, gädda, abborre, lake och vitfisk. Siklöja förekommer främst i Ö:a Örtens södra del. I Gräsmångens näringsfattigare vatten saknas gösen, även vitfisken är fåtaligare. Sannolikt finns där mer lake och siklöja (småvuxen c:a 35 st /kg ). I Gräsmången finns också en och annan laxöring. Östra Örtens fiskekortspriser & regler

Östanåsälven----- ett levande vattendrag !

  Östanåsöring
 

Laxöring finns också i Östanåsälvens forssträckor och troligen fåtaligt även i de större bäckarna.

Fåglar : I sjöarna ses under häckningstid främst gräsand, knipa och storskrake, något par kricka och småskrake kan häcka också. Även storlom häckar med något par, men har problem med alltför stora och snabba vattenståndsregleringar. Av måsfåglarna dominerar fiskmås och gråtrut. På en stengrynna väster om Näshöjden finns en koloni med fisktärnor. I Västra Örten har ett par havstrut häckat under hela 90-talet ! Av de häckande vadarfåglarna är drillsnäppan den vanligaste. Vissa år med lågvattenstränder häckar några par mindre strandpipare. I flera av skogstjärnarna häckar Värmlands landskapsfågel smålommen och här ses också kricka och skogssnäppa regelbundet. Kanadagås häckar med flera par både i sjöarna och tjärnarna. Fiskande gjuse är en
vanlig syn i luften över sjöarna, men det är ovisst om den häckar inom socknen, detsamma gäller hägern.
I de få men täta bladvassbestånden kan ett pladdrande sångläte höras från rörsångaren, säkrast i vassarna söder N:a Viken.


De större vattendragen har sin speciella fågelfauna. Dit hör ex.vis strömstaren och forsärlan, som båda årligen häckar i Östanåsälven med ibland 2 par vardera. Få vattendrag i Värmland kan uppvisa sådan täthet mellan paren !
Någon kungsfiskare har säkerligen passerat våra sjöar, men har veterligen ej setts. Några lämpliga häckningsplatser, höga sandbrinkar, finns tyvärr inte i Östanåsån
Under flyttningstid kan flera olika änder och vadare ses rasta, exempel på sådana är stjärt-and, sjöorre, salskrake, vigg, svartsnäppa, småspov m.fl. även småtärna har tillfälligt setts.

Flora och insektsliv innehåller vackra inslag som fackelblomster, videört, gul svärdslilja och stora näckrosbestånd, (vita och gula) främst i Lersjöns norra del. Vackra att se är också de blåglänsande, fladdrande jungfrusländorna som säkrast ses längs Östanåsälvens nedre, lugna vatten.

Utflykter : Fina bad finns vid Gräsmångens sydända (12) och Östra Örtens nordända (13), öster kyrkan. Nattligt gösfiske på Örtensjöarna (14) i juni-juli. Angmete efter abborre på Gräsmången (15) på sommaren. Ö-besök i Örtensjöarna (16) (stör ej häckande fåglar), ädelfiske i Björntjärn (17), kanoting, vandra natur-kulturstigen längs Östanåsälven, (4) kura skymning vid skogstjärn m.m.

Detta är något vad Älvsbackabygden har att erbjuda i form av natur och vad som där kan avnjutas. Kanske Du har något att tillföra, en kungsfiskare, en utter, slåttergubbe eller något smultronställe som just du vill dela med Dig av.


text & bild Jan Bengtsson Byalaget ÄLVAN

(webbredigering Håkan Nilsson)

Vårvandring längs natur- och kulturstigen

 



Till toppen på sidan

Copyright © 2004 Älvsbacka

kontakta: webansvarig